Ja, idag är det dags för sprutan - som jag syter mej nåt så enormt inför! Har inte kunnat äta ordentligt idag, har konstant hjärtklappning, en klump i magen och har redan gråtit av nervositet...

Återkommer ikväll hur det gick. OM det gick...

Som en vis man sa "tänk på den som något positivt, som en ängelnål istället för dödssprutan. Då kommer det bli lättare". Och antagligen har han rätt - men jag kan verkligen inte tänka så nu... Tur att min syster följer med och håller handen, annars hade jag aldrig gått dit... =)

Önska mej lycka till, och håll tummarna för att min höft blir bra efter detta!